Rymdkapplöpningen del 2

Efter att de första satelliterna skickats upp av Sovjetunionen och USA så var rymdkapplöpningen igång i allra högsta grad. De båda länderna planerade noggrant nästa steg i utvecklingen. När väl de första satelliterna hade klarat sina uppdrag så kom satelliterna att skickas upp i tät följd. USA skickade exempelvis upp en andra satellit i mars 1958, två månader efter deras första Explorer 1.

NASA bildas

1958 så var det faktum att Sovjet var i ledning i denna rymdkapplöpning något som frustrerade amerikanerna och de spenderade mycket tid för att fundera ut nästa steg i deras försök att få övertaget. Den 2 april så reagerade president Eisenhower genom att rekommendera till den amerikanska kongressen att en civil byrå skulle inrättas för att leda den icke-militära rymdverksamheten. Kongressen var med på noterna och arbetade fort, även de ville att USA skulle ta täten i rymdkapplöpningen. Kongressen levererade National Aeronautics and Space Act vilket Eisenhower skrev in i lagen den 29 juli 1958. Lagen gjorde den nationella kommittén för flygteknik om till National Aeronautics and Space Administration och därmed var NASA fött. Från början bestod NASA av fyra laboratorier och cirka 8 000 anställda som tidigare arbetat för NACA vilket var USA:s gamla aeronautiska myndighet. Första uppdraget som NASA tilldelades var att forska och utveckla bemannade rymdfärder genom Mercuryprogrammet. USA satte i och med detta i den högsta växeln för att försöka komma ikapp Sovjet. Utvecklingen av raketerna av modell Saturn var det som så småningom skulle ge amerikanerna paritet med sovjeterna i fråga om lyftkapacitet. NASA visade sig vara ett bra drag i jakten på sovjeterna.

Månen och bemannade rymdfarkoster

Ett naturligt steg i en tävling är att försöka komma så långt man kan. Det blev fallet här och målet blev att lyckas komma till månen med en rymdfarkost. Detta gjorde Sovjet i september 1959 med Luna 2. Med Luna 3, som sköts upp den 4 oktober var målet att lyckas utforska månen med hjälp av bilder. Den 6 oktober passerade Luna 3 månen på ett avstånd av ca 7 000 kilometer från dess centrum. Den 7 oktober fick den bra utsikt över månens baksida och började ta bilder. Från dess position var hela den synliga delen av månen belyst. Det var även Sovjetunionen som skulle vara först med att få en människa ut i rymden. Detta inträffade den 12 april 1961 när Jurij Gagarin blev den första människan i rymden när han avverkade ett varv runt jorden i farkosten Vostok 1. Efter 108 minuter återinträdde Vostok 1 i atmosfären och Gagarin lämnade farkosten med fallskärm på drygt sju kilometers höjd. Sovjeterna var överlyckliga och Gagarin fick ta emot flertalet medaljer för sin insats. Samtidigt så hade USA planer på att nå längre ut i rymden än månen. Sexton månader efter Gagarins resa runt jorden sköt USA upp sonden Mariner 2 med planeten Venus som mål. Målet nåddes och Mariner 2 blev den första rymdsonden att lyckas med bedriften att göra en förbiflygning av en planet. Mariner 2 skickade tillbaka värdefull information om Venus, såsom dess höga temperatur och det höga atmosfäriska trycket vid ytan.

Bild av månen från Luna 3